Soundet av ett kärleksfullt ljudhantverk

Minns ni när man gick omkring med en freestyle? Eller som jänkarna säger: En walkman?
Alltså en bärbar kassettspelare. Det känns som om att man faktiskt måste förklara vad det är eftersom det finns en generation av musiklyssnare som har växt upp med att man endast behöver mobilen för att lyssna på musik.

Alla som var med på den tiden minns hur speciellt det var att knåpa ihop ett fint blandband. Det krävdes en rejäl fingertoppskänsla för att få ihop den perfekta mixen. Låtarna skulle avlösa varandra enligt ett mönster och det skulle alltså finnas en tanke bakom låtordningen.

Hur spännande var det inte dessutom att få ett blandband av någon annan. Det var lite som en skatt som skulle vårdas. Extra kul var det förstås när kassetten hade döpts till något. Typ ”Greatest misfits”. Det satte på något sätt sin prägel på musiken som fanns på bandet. Lite som att döpa en tavla till något.

När man sedan lade sig för att lyssna på detta skänkta blandband så var det med spänning som man väntade på den första låten. Speciellt om man hade skaffat nya högtalare i Göteborg, på den där butiken som var så bra. Då var det också som ett test av ens nya ljudsystem. Skulle det få musiken att låta bättre?

Idag så finns det garanterat folk som fortfarande gör blandband. Säkerligen är det en liten minoritet men det vore otroligt om denna lilla minoritet inte existerade.
Det finns helt enkelt en omsorg och en kärlek i skapandet av blandband som inte går att jämföra med en spellista på Spotify. Det är något med det rent fysiska handlaget som gör att det blir hantverk.

Frågan är väl hur många som uppskattar blandbandet som en gåva idag. Förut kunde det vara en romantisk gest.

Idag så undrar väl mottagaren mest hur den ska lyckas spela upp kassetten därhemma.