Vad är pfas och hur påverkar det människor och miljö?

Per- och polyfluorerade alkylsubstanser, ofta kallade Pfas, har gått från att vara en okänd kemikaliegrupp till ett av de mest omtalade miljöproblemen i Sverige. De finns i brandskum, textilier, stekpannor, livsmedelsförpackningar och många andra produkter som används i vardagen. Samtidigt visar allt fler studier att PFAS kan spridas långt, stanna länge i naturen och lagras i kroppen. Frågan många ställer sig är: hur allvarlig är risken och vad går att göra åt den?

Den här artikeln ger en översikt över vad PFAS är, varför de skapar oro, hur de kan upptäckas och vilka steg verksamheter kan ta för att minska sin påverkan.

Pfas egenskaper, risker och reglering

PFAS är ett samlingsnamn för flera tusen olika ämnen. Alla har en gemensam nämnare: en kolkedja bunden till fluor. Den bindningen är extremt stark. Just därför har PFAS blivit populära i industrin. De tål höga temperaturer, stöter bort smuts, fett och vatten och bryts nästan inte ned alls.

Den egenskap som från början var en fördel hög stabilitet har nu blivit kärnan i problemet. PFAS kallas ofta för evighetskemikalier eftersom de kan finnas kvar i mark, vatten och sediment i många decennier. De kan transporteras långa sträckor med vatten och luft och dyker därför upp på platser långt från där de använts.

Forskning kopplar PFAS till flera hälsorisker. Studier har visat samband med:

– påverkan på immunförsvaret
– förhöjda kolesterolnivåer
– leverpåverkan
– misstänkta hormonstörande effekter
– ökad risk för vissa cancerformer för vissa PFAS-ämnen

Kunskapsläget är fortfarande under utveckling, men försiktighetsprincipen spelar en central roll. Eftersom många PFAS-ämnen är svåra att bryta ned och lätt sprids i naturen fokuserar myndigheter nu på att begränsa användningen redan innan alla effekter är fullt kartlagda.

Inom EU pågår ett omfattande arbete för att fasa ut stora delar av PFAS-gruppen. En rad enskilda ämnen är redan förbjudna eller hårt begränsade, medan bredare begränsningsförslag ligger på EU-nivå. I Sverige har uppmärksammade fall av PFAS-förorening i dricksvatten lett till hårdare krav på kontroll, särskilt kring flygplatser, brandövningsplatser och industrier.

För verksamheter innebär utvecklingen att kravbilden snabbt skärps. Allt fler branscher förväntas kartlägga sina kemikalier, analysera mark och vatten och kunna visa att man hanterar PFAS- risker på ett systematiskt sätt.

Hur pfas sprids och varför provtagning är avgörande

PFAS sprids genom flera vägar. En vanlig källa är brandskum som använts vid brandövningar eller större insatser. Där har ämnen kunnat tränga ned i mark och vidare till grundvatten. Industriprocesser, avloppsvatten, deponier och spill från produkter bidrar också till spridningen.

När PFAS väl nått mark eller vatten stannar de kvar under lång tid. De kan binda till jordpartiklar, men också röra sig med grundvattenflöden och till slut hamna i vattentäkter, brunnar och ytvatten. Därför kan en förorening långt från en bostadsort i slutändan påverka dricksvattnet.

För att förstå riskerna krävs data. Systematisk provtagning är nyckeln, både för att upptäcka föroreningar och för att kunna följa upp åtgärder. Vanliga undersökningar omfattar exempelvis:

– analys av PFAS i grundvatten, ytvatten och dricksvatten
– jordprov på misstänkt förorenade områden, till exempel gamla brandövningsplatser
– kontroll av slam, lakvatten och processvatten från industrier och avloppsreningsverk

Noggrann provtagningsplanering är avgörande. Placering av provpunkter, provtagningsmetodik och val av ämnen att analysera styr kvaliteten i beslutsunderlaget. I många fall behövs en kombination av snabba screeninganalyser och mer detaljerade laboratorieanalyser för enskilda PFAS-ämnen.

När halter väl är kartlagda går det att bedöma vilka risker som finns för människor och miljö. Det kan handla om påverkan på dricksvattenbrunnar, ekosystem eller arbetsmiljö. Utifrån dessa resultat fattas beslut om åtgärder, till exempel sanering, omhändertagande av förorenade massor eller förändringar i processer och produkter.

Vad verksamheter kan göra från kartläggning till åtgärd

För många verksamheter ligger den största utmaningen inte i ett enskilt mätvärde, utan i frågan: var börjar man? En genomtänkt strategi kan ofta delas in i några steg.

Först behövs en översiktlig kartläggning av riskkällor. Har brandskum med PFAS använts historiskt? Finns leverantörer som använder PFAS i sina produkter? Kan utsläpp ske via spillvatten, dagvatten eller avfall? Genom att sammanställa befintlig information skapas en bild av var föroreningar sannolikt kan finnas.

Nästa steg är provtagning och analys. Här gäller det att välja rätt matris mark, grundvatten, slam eller processvatten och ett laboratorium med metoder som uppfyller gällande standarder. Tydliga frågeställningar underlättar: vill man ha en grov överblick eller ett beslutsunderlag inför en dyr sanering? Båda kräver noggrannhet, men nivån på detaljer kan skilja sig åt.

Därefter följer riskbedömning och prioritering. Alla upptäckta PFAS-halter innebär inte akut fara. Bedömningen utgår från exponering: kommer människor i kontakt med ämnena via dricksvatten, jord, föda eller inandning? Hur ser hydrogeologin ut? Finns skyddsvärda ekosystem i närheten? Svaren avgör vilka områden som kräver omedelbara åtgärder och vilka som kan följas upp på längre sikt.

Slutligen handlar arbetet om åtgärder och uppföljning. Ibland räcker det med att stoppa källan, till exempel genom att byta produkt eller process. I andra fall krävs tekniska lösningar som avancerad rening av vatten eller sanering av jordmassor. Eftersom PFAS är svårnedbrytbara behövs ofta långsiktiga lösningar och tät dialog mellan verksamhetsutövare, konsulter, myndigheter och laboratorier.

För den som saknar egen specialistkompetens inom PFAS-analys kan det vara värdefullt att samarbeta med laboratorier som har både teknisk kapacitet och erfarenhet från olika typer av miljöundersökningar. Ett av de företag på den svenska marknaden som erbjuder avancerade analyser och stöd kring PFAS är aklab.se.